Nu har jag fått lust att blogga igen. Den lusten kommer ungefär sidådär en gång i halvåret, varar i några veckor, och sen blire paus igen. Det blir oftast nytt utseende vid varje nystart, för jag har tröttnat på det gamla efter att jag gått in hundramiljarder gånger (kanske även ni) på min egna blogg och läst samma rubrik ("att vänja sig") om och om igen, i hopp om att det hänt något nytt.
Jag har fått en lust att skriva, bara skriva av mig lite. Fast jag vet inte vad. Förutom en sak.
Jag önskar att var och en tar sig en funderare på vad man faktiskt har runtomkring sig.
Se det fina i livet. Exakt just nu.
- De fina människorna i ditt liv, vänner & familj, som finns där för dig i vått och torrt.
- Den ljuvliga växtligheten som just nu luktar gudomligt.
- Solen som värmer ditt ansikte, eller vinden som tar tag i dig på promenaden.
- Den tysta stund på dagen där du sitter ner med en kopp kaffe.
- Det fina med att göra något för någon annan. Uppmuntran, stöd, en hjälpande hand.
- Möjligheten att få leva ett liv på denna jord.
Det är vad jag jag tänker på idag.
