[ en kväll på stålboms ]

Denna tjejen spelade innan Salem drog igång. Hade aldrig hört talas om henne, men hon överraskade verkligen med sin norrländska stämma. Otroligt fint.

Sen kom allas vår Salem. Han spelade så att pianot nästan började glöda! Jag hade lånat pappas objektiv, så jag kom ganska nära. Men på sista låten fick även jag låta min kamera vila, då Salem bad oss att låta bli kamerorna. Skamset sänkte jag den och log som om jag inte ägde nån. Men jag håller med honom, det blir ju inte riktigt samma upplevelse när man tittar genom en lins. Men jag rättfärdigade mig själv med att efter ett antal Salemkonserter utan kamera, och jag äntligen hade ett bra objektiv, så fick jag leka paparazzi denna gången.