söndag 19 december 2010

[ att vänja sig ]

"Man vänjer sig vid allt, till och med fula barn vänjer man sig vid", var det en man som sa...
Det är fascinerande på nåt sätt hur vi människor vänjer oss fort. Vid något vi först inte alls skulle kunna tänka oss.

För ett halvår sen blev det klart att min avdelning skulle flytta ner till Falkenberg. Först fick jag nästan panik och ångest. Men ganska snart hade jag vant mig vid tanken, och nu kan jag känna att det ska bli roligt.

När lågkonjunkturen hade slagit till var alla lite smårädda och oroliga, men ganska snart hade folk vant sig och började leva som vanligt igen.

När farmor dog tror jag farfar var lite rädd för hur han skulle kunna leva utan henne. Jag tror fortfarande han saknar henne enormt, men han har vant sig både i tanken och i verkligheten att leva som han gör nu.

Det är nog en överlevnadsinstinkt vi har i oss. På något sätt gör vi så att vi ska trivas i situationen vi hamnat i.

3 kommentarer:

  1. Du är en klok och stark kvinna! Pöss på dig vännen min :) // Kebbaben

    SvaraRadera
  2. I do think that your Grandfather as shown himself being wise enough to accept the things he can not do anything about personally to change... that is pure serenity..!

    Joseph

    SvaraRadera
  3. När ska du börja blogga igen??

    // Mehlin :)

    SvaraRadera